Avstånd (att mötas i det röda)

Jag älskade din på tok för stora halsduk. Det var först några år senare som jag förstod vad du menade med ett skal. Du var så vacker där bakom med dina röda läppar. Du hatade rött men det här läppstiftet hade du sett och fallit för. Jag förstod varför. Dina läppar var inte förförande på något sett; nyansen framhävde charmen i dina läppar. Du blundande alltid när du log, vilket fick dig att se ut som en kanin och om möjligt var du charmigare än någonsin.

Jag hade en känsla i magen att jag befann mig på någon annan plats och jag var tveksam till om du verkligen ville finnas där med mig. Men det spelade ingen roll. Känslan att inte springa omkull var med dig för svår att kontrollera.

Den ljumma brisen tvingade doften av ditt hår att ge sig tillkänna. Jag saktade ner takten på mina blinkningar så att jag kunde känna dig från bakom mina ögonlock. Jag hade några kvarter innan redan tappat balansen.

Mina fingrar gav med sig utan någon större kamp när dina virkade in sig bland dem. Din hand drunknade i min och det var första gången din hud rörde min. Mina händer hade sett mycket och var alltid varma; du kramade försiktigt och jag var tvungen att samla mig några sekunder innan jag klämde tillbaka. Jag tror att du förstod känslan när mina läppar rörde baksidan av din hand. Du stannade upp för att böja dig ner och kliade dig på vristen, utan att släppa min hand. Jag kunde inte titta på dig. Trots att du var kortare än jag och bakom din halsduk så var allt jag såg dina läppar. Att inte kyssa dig var obegripligt. Snön under dina skor var mjuk och gav med sig väldigt lätt. Varken du eller jag hade problem att ta oss fram. Det kunde hända då och då att du lutade dig mot mig för stöd och jag välkomnade dig med att stå stark. Varje gång trodde jag att mina knän inte var mina.

Jag ville så gärna fråga dig om du ville vara där med mig men kunde inte förmå mig att tala. Vi var framme. När du ställde dig på tå och kröp fram från bakom din halsduk var din hand på min hals varm och jag undrade om du kände min puls. Det gjorde du. Dina läppar pulserade kraftigt när de mötte mina och jag visste, att vi verkligen stod där, tillsammans.