Landet där kropparna knoppar

• Del 2 i serien om Ecuadors sjukvård - Del 1 hittar du här 

Väntrummet är en lång kall korridor. Betongväggarna är vitmålade och beprydda med
inramade hälsokampanjer. Där finns råd om matvanor för att förebygga diabetes,
information om preventivmedel och barnsjukdomar. De nakna lysrören avger ett sterilt,
blekt sken som blandas med solljuset som tränger in genom de få gardinlösa fönstren. Längs väggarna står bänkar i trä och läder upptagna av väntande patienter. Det ser ut ungefär som sjukbyggnader över hela världen, om än en smula mer spartanskt. De annars så pratsamma och högljudda människorna är här tysta och dämpade. Folk väntar tålmodigt på sin tur, stirrar trött framför sig och håller sina krämpor för sig själva. Men alla vet att den efterlängtade doktorn kommer så fort han kan och med honom kommer hjälp och vård. Så man väntar tacksamt vidare, i tyst respekt. De enda som talar är de vitklädda läkarna som ibland svischar förbi. De hälsar glatt på bekanta patienter eller varandra och skrattar uppsluppet åt små vardagliga underfundigheter. Dörrarna öppnas och stängs och folk kommer in, får sin diagnos och går ut, för att genast ersättas av nya patienter.

Jag befinner mig på Centro de Salud N° 1, Quitos äldsta och största vårdcentral.
Byggnaden är en statlig institution belägen i centrala delen av Ecuadors huvudstad som
erbjuder fri vård alla vardagar 08 - 16. Ecuador har 13 miljoner invånare på ett land hälften
så stort som Sverige. Många invånare på få vårdcentraler i landet gör att väntan kan bli lång. Men läkarna är vana och arbetar effektivt. Det är ett välslipat maskineri där man jobbar intensivt under hög press med knappa resurser. De flesta av dessa läkare går efter lunch vidare till en av landets många privata kliniker där förhållandena är betydligt gynnsammare. För många läkare är detta enda sättet att få ihop till mat och hyra, då de statliga lönerna är mycket låga. För patienterna innebär privata kliniker en kortare kö, bättre möjlighet för behandling, men också en saftigare räkning. Ett statligt läkarbesök landar i snitt på en summa mellan två och fem dollar, ett besök hos en privat läkare kan kosta mellan 20 och 50 dollar. Ett belopp som majoriteten av Ecuadors invånare aldrig kommer få råd att betala.

Ett fattigt land med ljusa utsikter
Ecuador är ett av Latinamerikas minsta och fattigaste länder; hälften av invånarna lever
under fattigdomsgränsen och endast 2,3 procent av BNP avsätts till hälsobudgeten. Trots
detta ligger landet bättre till hälsomässigt än många av sina rikare grannländer.
Medellivslängden är 74 år, högre än i till exempel Colombia (71) och Venezuela (72) som i
övrigt har högre levnadsstandard. Att jämföra med Sverige som trots vårt välstånd endast har sex år högre medellivslängd än Ecuador. Ecuadors barnadödlighet är nere på samma nivå som det betydligt rikare Mexico, endast 22 av 1000 födda. I Sverige är siffran dock endast 3 av 1000 födda.

Politiskt sett har landet varit mycket instabilt de senaste åren. Inflationskriser,
korruption, skrupellöst stjälande politiker och stadskupper har skakat landet som har kämpat hårt för att återfå en stabil ekonomi. President Rafael Correa tillträdde i november förra året och fick efter omröstning befogenhet att skriva om Ecuadors grundlag för att kunna motarbeta korruption och inkompetens i politiken och förbättra den ekonomiska
situationen. Hans ”socialism för 2000-talet” utlovar bland annat fri sjukvård åt hela
befolkningen, vilket landet är i stort behov av. Undersökningar pekar på att så hög andel av
befolkningen som 40 % saknar tillgång till läkarvård.

På en pinnstol bredvid mig i väntrummet sitter en indian med sitt barn insvept i en filt. Kvinnan drar ner överdelen på sin klänning, plockar fram sitt bröst och börjar amma barnet. Hon ler varmt åt mig och berättar att hon heter Paula och är 22 år. Paula är här för att vaccinera sitt barn. Hon är nöjd med de senare årens utveckling och tycker att sjukvården har blivit mycket bättre. Sjukhusen är renare och hon får snabbt bra vård. Doktor Luis Carcelén är av samma åsikt. Den statliga sjukvården är idag tillgänglig för många fler, och den har förbättrats mycket de senaste åren. Ecuadorianska bönder och indianer uppe i bergen har idag inte lika långt till närmaste läkare och är inte längre begränsade till att besöka den lokale schamanen, även om många ändå väljer detta alternativ. Luis Carcelén har jobbat som läkare på Centro de Salud N° 1 i över 30 år och tillhör den grupp läkare som inte flyr till privata kliniker på eftermiddagspasset.

Doktor Carcelén tycker att Ecuadorianska läkare är mycket hängivna och engagerade i
sitt arbete trots dåliga resurser. Exempelvis finns inga datorer eller databaser över
patienterna, utan läkaren får förlita sig på skrivna rapporter och dialog med den sjuke. Det
tvingar doktorerna att komma patienterna inpå livet, något som Carcelén ser som en fördel.
Läkaren får sätta sig och tala med individen, inte bara om hans eller hennes fysiska hälsa utan också om bakgrund, livsstil, levnadsförhållanden och känslomässiga förehållanden. Redan på detta stadium finns ledtrådar om orsaken till eventuella besvär. Sedan måste man alltid undersöka patienten ordentligt.
– Om en man klagar över huvudvärk, kan man inte skicka hem honom med
smärtstillande. Det kräver en grundligare undersökning av hela kroppen. Huvudvärk kan
vara symptom på många allvarliga sjukdomar.

Carcelén har hört många skräckhistorier från europeiska läkare och han har märkt att
ecuadorianer som jobbar utomlands passar på att undersöka sig när de besöker sitt hemland. Han tycker att det finns en stress- och effektivitetshets i Europa och USA. Man kan inte förlita sig på informationen i datorer eller diagnostisera en patient över telefon.
– Hälsa är en mänsklig rättighet – inte en business. Man är först och främst läkare för att
hjälpa folk, inte för att tjäna pengar. Det krävs ett närmare förhållande mellan läkare och
patient. Patienten måste ges tid för samtal och svar på sina frågor.

Hälsan först
Ecuador satsar mycket på förebyggande vård. Regeringen har stött vårdcentralerna
ekonomiskt för att genomföra kampanjer som ska informera människor om hur man sköter
om sin kropp och undviker sjukdomar. Rätt matvanor, motion och sexualundervisning i skolorna är några av de kampanjer som genomförts på senare tid. Ecuador har en stor andel unga och oerfarna mödrar, de behöver lära sig ta hand om sina barn och förhindra
allvarligare sjukdomar i tid. Men ecuadorianer är ett starkt folk, menar Doktor Carcelén.
– De får arbeta hårt, de utsätts tidigt för bakterier och sjukdomar som stärker deras
immunförsvar. På 2800 meters höjd är quitobornas kroppar extra härdade av det
ansträngande klimatet.

Hälsan är ständigt närvarande i Quito. Mina egna bekymmer med att anpassa mig till den
lokala maten möts av en mängd råd och tips från de flesta jag möter. Alla känner till vilka
växter som lugnar en orolig mage, eller sänker en feber. Detta av en mycket enkel anledning; någon sjukersättning finns inte i landet, och sjukdom kan innebära katastrof för en familj med redan hårt ansträngd budget. Därför är ecuadorianerna mycket medvetna om att ta vara på sig. Matkulturen har rötterna i landets indianska arv och är mycket nyttig och hälsosam. Den består av naturliga råvaror och lite fett och socker. Man dricker färskpressad fruktjuice eller naturliga teer helt utan tillsatser. Växterna varierar efter behov och man är medveten om varje växts helande egenskaper.

Gamla anor och nya rön
Någon som tar naturmedicin på stort allvar är Doktor Pablo Garces. I hans arbete behandlar han sina patienter både med skolmedicin och alternativa metoder. De två traditionerna har båda sina positiva sidor och man bör ta hänsyn till alla möjligheter när det gäller att bota sjukdomar. Pablo Garces menar att naturmedicin har en annan stämpel idag. Patienterna känner till skolmedicinens nackdelar. Han förklarar för mig att stark medicin kan vara ohälsosam för lever och njurar och man måste uppmärksamma att det finns mildare alternativ. Idag kräver fler och fler patienter att få alternativ behandling och Garces tror fler läkare måste acceptera detta och anpassa sig till det.
– Det går aldrig att ersätta västerländsk medicin helt. Man kan inte bota en infektion med te.
Men varje person kräver sin behandling beroende på problem och omständigheter. Det finns mycket att vinna på att använda sig av naturens mediciner.
Doktor Garces är en av de många läkare som jobbar deltid i statliga sjukhus och kan ge
sin mångbottnade expertis även till patienter med lägre inkomst. Men han ägnar merparten
av sin tid åt sin egna privata mottagning i ett av de finare områdena i norra Quito.
Väntrummet här är en harmonisk upplevelse.

Doktor Garces har en utbildning i skolmedicin från Central Universidad i Quito och en i
alternativmedicin i Kina. Han ser Kina som en förebild i medicin. Kineserna har en naturlig
balans mellan sina gamla traditionella behandlingar och västerländsk medicin. Men han tror det tar många år innan Ecuador kan nå det stadiet. Han menar att de två parterna är för
radikala i sitt tänkande, läkare vägrar acceptera schamaner för deras ovetenskapliga metoder, och schamaner förlitar sig mer på sin filosofi än på vetenskap.
– Det är inte många som arbetar som jag, med att kombinera de två traditionerna, kanske
högst 15 %. Jag har hög respekt för schamanerna, de kan otroligt mycket om energier och
växter. Samma energier som jag nyttjar i akupunktur, och samma växter som utvinns till
västerländsk medicin. Men de flesta läkare skulle nog inte hålla med.